-------------------------------------------
0------0----0-00-000-0001010101010101010101010010111101
0101001011110100000001100101110101010000010111000111010
1111010101010001111001001111101110010000001111111111001
01001000000110010000
Taxibilarna kom i en strid ström från Genèves flygplats med journalister och Holo-team. Säkerhetsmännen försökte förtvivlat hålla någon form av ordning medan fotograferna löpte Grand National till de bästa platserna. Catherine stod och betraktade spektaklet, noga dold bakom gardinen.
Dörren till hennes arbetsrum slogs upp med ett brak. Hon vände sig skärrat om. Luigi kom in med ett vargleende och proprare än hon hade sett honom på länge. Den senaste månaden hade hon vant sig vid att se honom i kaffefläckig skjorta, skrynkliga byxor och centimeterlång skäggstubb. Idag såg han ut som han än en gång aspirerade till titeln Europas mest välklädde man.
Luigi stegade raskt fram till henne och gav henne en uppskattade blick. Även Catherine hade klätt upp sig. Dagen till ära hade hennes vanliga kritstrecksrandiga dräkt fått stanna hemma, och hon bar istället en kvinnligt skuren dräkt i mjukt blått – det såg bättre ut i kamerorna. Hon hade till och med hunnit att gå och fixa håret i en frisyr som dolde det hår som blivit bortsvett vid eldsvådan.
”Ah, bella, väntar vår stjärna på att få göra entré?”
”Larva dig inte.”
”Jag larvar mig inte. Vem är vår stjärna om inte du? Vem är det alla vill se?”
Catherine fnissade och slängde ett öga på sitt armbandsur. ”Vi kanske ska gå ner?”
Han nickade och rättade automatiskt till slipsknuten.
Den stora konferenssalen i byggnaden där European Computer Security höll till var fylld till bristningsgränsen i ett välorganiserat kaos. Sorlet var öronbedövande. Fotografer slogs för att få de bästa platserna, och säkerhetsmännen var tvungna att handgripligen skilja en amerikansk fotograf som försökte strypa en polsk kollega.
”Herre jesus”, sa Catherine till Luigi när hon kom in i salen via en bakdörr.
”Vad hade du väntat dig”, svarade han med en arrogant lyftning på ena ögonbrynet. ”Det här är årets nyhet.”
De stannade till för ett ögonblick.
”Och det kommer bli värre, i alla fall för dig”, lade han till.
”Vad menar du?” undrade hon.
”Tja, du kommer bli inbjuden till sisådär tusen talk-shows, dubbelt så många nyhetsprogram och pressen kommer bevaka dig när du går på toa.”
”Vad säger du om fem års semester i Norra Gobiöknen?” skämtade hon.
”Funkade för hundra år sen, men inte längre. De lär hitta dig där också. Satellitlänkar, du vet”, kommenterade han och log roat.
Catherine skakade på huvudet och suckade. ”Ska vi?”
Luigi nickade och tillsammans gick de upp på det resta podiet. Sorlet dog snabbt av och publiken satte sig.
Sju miljarder tittare inklusive all världens regeringschefer och företagsledare kunde se Catherine Smith, hastigt tillförordnad chef för European Computer Security, med fast och lugn blick titta in i kamerorna. Själv kände hon sig allt annat än lugn, trots en näve Persec. I ögonvrån såg hon hur en grupp säkerhetsmän drog sig allt närmare henne.
”Under de senaste månaderna har världen upplevt kraftiga störningar i datakommunikationen. Detta har i många länder fått dramatiska konsekvenser. International Computer Security har haft till uppgift att komma till rätta med dessa störningar och finna ursprunget till dem. Detta har nu gjorts. Störningarna hade sin grund i ett virusprogram med världsomfattande spridning. Virusprogrammet är nu förstört, jag upprepar: Virusprogrammet är sedan en timme tillbaka förstört och allt har återgått till det normala. Men stor säkerhet vågar vi säga att detta inte kommer att upprepas. Händelserna har med skrämmande tydlighet visat att de frågor som International Computer Security är satta att bevaka, det vill säga datasäkerheten, är av yttersta vikt för hela den moderna världen och inte kan ignoreras”, läste Catherine med stadig röst från telepromptern.
Catherine samlade ihop sina papper och steg, tillsammans med Luigi, ner från podiet. En storm av frågor utlöstes, och mikrofoner kördes upp under hennes näsa. De erfarna säkerhetsmännen eskorterade henne skickligt till bakdörren.
Omtumlad ramlade Catherine in i det lilla sammanträdesrummet och fick ett glas champagne tryckt i näven av David Thornton. Han såg beundrande på henne.
”Det där var den snyggaste och mest övertygande lögn jag någonsin hört”, skrattade han.
”Jag ljuger aldrig”, svarade Catherine med skärpa.
Han ryckte på axlarna. ”Kalla det skön omskrivning då. Virusprogram …” Han skrattade igen.
”Men vi fick ju stopp på det till slut”, replikerade Catherine.
”Tack och lov, ja”, sa Oksana Romanova, den ryska delegaten.
Thornton drog Catherine åt sidan. ”Jag vill först och främst gratulera, men jag vill också säga att FBIS stöder till fullo att du blir nästa ordförande för American Computer Security Association. Du vet att Jackson avgår till sommaren.”
Catherine nickade allvarligt.
”Du har väl tänkt att kandidera?”
”Om det är någon som stöder min kandidatur, ja.”
”Baby, alla stöder den. Det kan jag lova!”
