Hon drömde igen. Maskindrömmar. Evighetslånga vandringar i silikon. Sedan var de alla där. Mamma och pappa. Christophe och Jocke. Men hon visste att det inte kunde vara så. Christophe tillhörde ett liv och Jocke ett annat. Sedan vaknade hon. Hemma. Äntligen.
Med huvudet sprängande, som om en lufttrycksborr långsamt höll på att bearbeta sig in, betraktade Lize apatiskt de exklusiva kartongerna som Monie ställde ner på sängen. Hon tittade lika passivt på när Monie vecklade ut lagren av silkespapper och lyfte upp den exklusiva svarta dräkten för henne att beskåda.
”Skor”, sa Monie och tog upp ett par svarta pumps ur en annan kartong. ”Strumpor…och titta här”, sa hon med ett spjuveraktigt leende. ”Kolla in!” Hon drog upp ett spetsprytt konstverk ur ett hav av rosa silkespapper och vecklade ut en hypersexig body. ”Ta-ta-taa!”
Äntligen kom en reaktion från Lize. Hon lyfte småroat på ena ögonbrynet. ”Jag trodde inte direkt sexiga underkläder var din grej.”
Monie brast ut i ett skallande skratt. Lize rykte till när skrattet sköljde över hennes ömma synapser. Med en spjuveraktig min och utan att säga ett ord började Monie knäppa upp sin svarta höghalsade skottsäkra väst och krängde sig ur den. Lizes haka föll ner när hon beskådade underverket i plommonlila siden och svarta spetsar som täckte Monies ljust bruna torso och bullade upp hennes små bröst. Monie skrattade igen, nu åt Lizes häpna reaktion.
”Födelsedagspresent från Max”, kommenterade hon leende och satte på sig västen igen. Hon slängde en blick på sin klocka. ”Damen får nog sätta fart om vi ska hinna.”
Motvilligt släpade sig Lize in i duschen. Hon njöt över att vara hemma igen och huvudvärken lättade något. När hon duschat färdigt och kom ut ur badrummet var lägenheten helt tyst.
”Monie?” sa hon prövande. Ingen reaktion. ”Nishin?” frågade hon prövande innan hon kunde hejda sig. Tystnaden var både en lättnad och en besvikelse. Hon gick fram till sängen och började ta på sig Monies inköp. Plötsligt ramlade Max och Monie in.
”Det passade!” ropade Monie glatt när hon tog in Lizes eleganta uppenbarelse som kröntes av den svarta spetsbodyn.
Max glidande blick över hennes kropp fick henne snabbt att sätta på sig kavajen. ”Ska vi gå?” frågade hon.
”Sakta i backarna”, sa Monie. Hon knuffade ner Lize på sängen och hällde ut en förmögenhet i små burkar och askar ur en påse. Hon lade en handduk över Lizes axlar och började sminka henne med snabba rörelser. Efter fem minuters arbete tog Monie ett steg tillbaka och lade huvudet på sned. Nöjd med resultatet ryckte hon av Lize handduken.
”Nu kan vi gå.”
Lize tvärstannade när hon såg sig själv i hallspegeln. Hon såg ut som klippt ur ett socitetsreportage. Hon kastade en frågande blick på Monie som ryckte på axlarna.
”Diplomatdöttrarnas grundkurs nummer ett.”
Max skrattade rått.
”Du får hålla den kursen för mig”, sa Lize med det närmsta hon kunde komma ett leende.
Monie tittade på henne. ”Visst.”
Max harklade sig. ”Lize, vill du att vi ska fortsätta jobba för dig? Jag menar när allt nu är över?”
Lize tittade upp på de båda kvinnorna som tornade upp sig över henne. ”Om ni vill så skulle jag bli glad.”
”Vi är dyra”, anmärke Max kärvt.
Lize nickade sorglöst. ”Det är väl inget problem efter vad jag har förstått.”
”Kul med folk som har pengar”, skrattade Monie spontant och gav Lize en liten kram.
Tillsammans gick de ut till den väntande bilen.
